Påsöm-folkligt broderi från Floda i Dalarna

Påsöm- folkligt broderi från Floda



Påsöm är ett relativt ungt broderi i Flodas folkliga dräktskick. Den uppkom när industrin kunde framställa ett maskinspunnet och syntetfärgat garn i mitten av 1800-talet. Namnet kommer sig av verbet och det lokala uttrycket "sôm på", dvs görandet. I Floda är det bara denna broderiteknik som heter Påsöm. 


Zephyrgarn eller Berlin Wool

Zephyr är det amerikanska namnet på Berlinerull eller Tyskull och var ett mycket vanligt garn under 1800-talet. Det färgstarka, mjuka och lätta garnet blev omåttligt populärt i hela Europa och i Nordamerika och man broderade bland annat så kallade Berlinerbroderier med dessa garner. Det fyrtrådiga ganet var känt för att vara "lätt som en fjäder". Namnet zephyr härrör från en lätt västanvind i den Europeiska traditionen.

Mönstren till Berlinerbroderierna såldes över hela världen av förläggare i Berlin och mönstermotiven, som var uppritade i färg på rutmönster, bestod ofta av prunkande rosor, penséer och slingor av blommor och blad. Broderierna syddes med ullgarnet Zephyr eller s.k. Tyskull under berlinerbroderiets storhetstid. Vid mitten av 1800-talet så fanns det 21 olika firmor i Berlin som tillverkade mönster, och enbart under år 1840 fanns ett utbud på ca 14 000 olika mönsterark.

Namnet Berlin Wool kommer från ullen som klipptes av merinofår i området Sachsen i Tyskland. Ullen spanns sedan i Gotha och vidare till Berlin där den spunna tråden färgades och förpackades tillsammans med mönstren. I takt med den tyska utvecklingen av kemiskt framställda färgämnen s.k. anilinfärger i färgades ullen i en mängd starka och syntetiska färger. När garnerna blev tillgängliga på marknaden, runt 1820, fick de namnet Berlin Wool och broderierna kallades för Berlin Work eller på svenska; Berlinerbroderier. Produktionen av Berlin Wool slutade runt 1930-talet. Andra firmor började konkurrera med det populära garnerna och märken som Flora, Nostra Zephyr, och DMC mfl, den senare tillverkar fortfarande ett broderigarn för stramaljbroderier, blev populära.


I det folkliga broderiet

På vissa av de platser där folkdräkten levde kvar i en levande tradition, långt in på 1800 och 1900-talen, ser man att de äldre broderierna förändrades motivmässigt och att materialet ersattes med broderier i Zephyrgarner eller Berlin Wool. I dräkterna i Floda är det väldigt tydligt hur modet påverkade dräkten, där mer eller mindre hela plagg överströddes med rosbroderier. Men vi ser också denna typ av broderi i dräktplaggen från Setesdal och Telemark i Norge, på Muhu och Kihnu i Estland, i Polen, Rumänien och på många andra platser runt om i Europa.


Idag

Idag kan man få tag på zephyrgarn via secondhand marknaden. Det är inget jag rekommenderar då garnerna utsatts för farliga kemikalier från de tidiga färgningsprocesserna samt att det nästan alltid genomgått en malsäkringsprocedur i samband med färgningen. Det står ofta "mothproof" på banderollerna. Ända fram till 1970-talet användes DDT – ofta salufört under andra varumärkesnamn – för att skydda textilier från mal och ängrar, samt liknande insekticider som Eulan och Mitin.


Vad är ett typiskt påsömsgarn?

Det typiska påsömsgarnet är ett 4-5 trådigt löst tvinnat kamgarn i merinoull. Det mäter ca 300-320 meter/100 gram. Det har inte varit helt enkelt att hitta just denna kvalitet på marknaden genom åren. Det finns förvisso en hel del "Tapestry Wool" garner på marknaden. Bland annat märken som Anchor, DMC och Appleton. Dessa broderigarner är helt ok, men är i mitt tycke lite för tjocka för att brodera påsöm med, de är mer anpassade för stramaljbroderier. Och har man en gång blivit van att brodera med ett smidigare garn så har man blivit kräsen. Jag tycker att det är viktigt att behålla trådantalet i garnerna. Det är anpassat för att fylla den dubbelsidiga plattsömmen så att uttrycket blir så prunkande och pompöst som påsömmen ska vara.