Hantverk-Kurser-Föredrag-Shop

Påsöm-folkligt broderi från Floda socken i Dalarna

I Floda socken i Dalarna, där jag är född och uppvuxen, har man sedan mitten av 1800-talet
broderat färgstarka yllebroderier, påsöm, på sina folkdräktsplagg. På ett traderande sätt,
via min mor och gammelmoster, blev jag tidigt introducerad i bygdens textila arv,
och framför allt i påsöm. Tekniken har följt mig genom hela livet och jag har haft ett stort
intresse av att lära ut. Numera har jag tappat räkningen över de flera tusen kursdeltagare som
gått en kurs för mig i påsöm runt om i landet. 2004 erhöll jag gesällbrev med en liten
silvermedalj som förtjänsttecken och 2018 erhöll jag mästarbrev i broderiyrket.

Historik
Påsöm är det lokala namnet på ett ortstypiskt, folkligt yllebroderi från Floda socken i Dalarna.
När man utför tekniken säger man söm på (verb). Drivna kvinnor som utförde tekniken
kallades för påsömmerskor och hade ett extra anseende i bygden. Broderierna har till en
början utförts som dekoration på kvinno- mans- och barnplagg i flokläa. Trots att påsömmens
historia inte är lång i förhållande till övriga dräktplagg i Floda så är det svårt att finna dess
ursprung. Tekniken har en brokig historia och broderimotiven har förändrats genom tiden.
Redan under 1700-talet, möjligen ännu tidigare, fanns traditionen att brodera på dräktplagg i
Floda. Det var broderier i form av enkla slingor och stiliserade blom-, stjärn-, kryss och
rombformer prydde männens armringar och kjortelsäcken. Man använde hemspunna, hårt
tvinnande tvåtrådiga garner och teknikerna var plattsöm och klyvsöm asksöm på vadmal.
Broderierna var gjorda på fri hand och kompositionerna liknade ibland vävda
rosengångsmönster. Garnerna var växtfärgade i färgerna rött, blått, gult och grönt.
Ett antagande är att forkörare resande handelsmän som tog sig fram med hästforor
vintertid, vars handelsvägar sträckte sig genom Västerdalarna in till viktiga norska
handelsplatser, tog med sig och utbytte nyheter, intryck och textilier. Ett annat antagande är
modets stilpåverkan kring år 1850 då det var vanligt med pompösa broderier på
inredningstextilier, så kallade Berlinerbroderier. Ett helt annat alternativ kan vara en spontan
och intern utveckling av plaggens utstyrsel.

Garnerna
Zephyr är det amerikanska namnet på Berlinerull eller Tyskull och var ett mycket vanligt garn
under 1800-talet. Det färgstarka, mjuka och lätta garnet blev omåttligt populärt i hela Europa
och i Nordamerika och man broderade bland annat så kallade Berlinerbroderier med dessa
garner. Det fyrtrådiga garnet var känt för att vara "lätt som en fjäder" och namnet härrör från
Guden Zephyros som hade makten över den varma lätta västanvinden. Mönstren till
Berlinerbroderierna såldes över hela världen av förläggare i Berlin. Motiven, som var
uppritade i färg på rutmönster, bestod ofta av prunkande rosor, penséer och slingor av
blommor och blad. Vid mitten av 1800-talet så fanns det 21 olika firmor i Berlin som
tillverkade mönster, och enbart under år 1840 fanns ett utbud på ca 14 000 olika mönsterark.
Namnet Berlin Wool kommer från ullen som klipptes av merinofår i området Sachsen i
Tyskland. Ullen spanns sedan i Gotha och transporterades vidare till Berlin där den spunna
tråden färgades och förpackades tillsammans med mönstren. I takt med den tyska
utvecklingen av kemiskt framställda anilinfärger så färgades ullen i en mängd starka och
syntetiska färger. När garnerna blev tillgängliga på marknaden, runt 1820, fick de namnet
Berlin Wool och broderierna kallades för Berlin Work eller på svenska; Berlinerbroderier.
Produktionen av Berlin Wool slutade runt 1930-talet då andra firmor började konkurrera med
de populära garnerna. Märken som Flora, Nostra Zephyr, och DMC mfl, den senare tillverkar
fortfarande ett broderigarn för stramaljbroderier, blev sedermera populära.

Dräkten
Vid 1870-talet uppstod en högkonjunktur inom socknen tack vare skogsdrivning och
skogskörslor. Inkomsterna gjorde att dräktbruket tog ny fart till skillnad mot många andra
dalasocknar där dräktskicket vid den här tiden togs ur bruk. Broderiet genomgick en
explosionsartad utveckling och vid slutet av 1800-talet blev flertalet av delarna i flodadräkten,
bl.a. kjolbården, kjortelsäcken, hättan, påsömtröjan och hängslena broderade med pompösa
blomstermotiv. Affärsmännens utbud av zephyrgarn och andra importerade varor såsom
yllemuslinstyger i rosiga-, rutiga- och orientaliska mönster blev vanligt. Av dessa tyger
syddes tröjor vars mönster kan ha inspirerat flodakvinnorna till den broderade
blomsterprakten. Under mellankrigstiden utvecklades påsömmen till att bli en småskalig
industri i socknen där kvinnorna broderade bland annat kuddar, spjällband och
skrivbordsmattor till försäljning. Många påsömmerskor utvecklade en egen stil inom
flodabroderiet vilket kan urskiljas i valet av blommor, färger och kompositioner.

Påsömmen
Det maskinspunna flertrådiga och lätta garnet tillsammans med de starka kulörer och nyanser
såsom rosa, lila, blått och rött vilket gav ett helt nytt uttryck i broderierna. Motiven
tillsammans med tekniken ändrades också, och det blev under 1880-talet vanligt att brodera
s.k. ”stickrosor”. Namnet kommer av att blomman är uppbyggd av jämna V-former med
stygnen ordnade i cirkelform vilket ger blomman ger att vasst och stickigt intryck.
Samtidigt blir kompositionerna mera yttäckande. Kvinnorna sydde på fri hand, helt utan
mönsterförlagor. Framemot sekelskiftet 1900 inträder nästa utvecklingsfas i påsömmen, den
blir kraftigare och naturalistiska blommor och blad börjar synas i kompositionerna. Förutom
plattstygn, stjälkstygn och knutar blir schatterstygn mera synligt i uppbyggnaden av de stora
blommorna och bladmotiven. Det blev vanligt att använda mallar att sy efter och kvinnorna
bytte dessa sinsemellan. Mallen kunde vara en urklippt tapetblomma eller en bild ur en
tidning. Broderiet går alltså från stilistiska motiv, till att bli naturalistiska motiv. Nu fanns
liljekonvaljer, dahlior, styvmorsvioler, prästkragar och en mängd andra blommor broderade.
Trots att påsömmen genomgått en mängd utvecklingsfaser finns det ändå något gemensamt.
Fylligheten, garnerna och färgerna gör att ett vant öga ser att det är påsöm oavsett från vilken
tidsperiod det är broderat.

9 december kl 14:00 Malungs kyrka

9 december kl 19:00 Mora kyrna

10 december kl 14:00 Siljansnäs kyrka

10 december kl 19:00 Bjursås kyrka

11 december kl 19:00 Floda kyrka

BILJETTER KÖPS PÅ NORTIC:

         https://nortic.se/ticket/event/50303